torsdag 18 juli 2019

Välkommen F-kullen

Efter en lite mer dramatisk valpning mot vad vi tidigare upplevt, så föddes det natten mellan fredag och lördag två stycken tikvalpar efter Betty och Billing.

Betty började få krystvärkar på senare eftermiddagen fredag 12 juli, och jag tyckte det hände för lite efter ett tag. Jag kände efter och insåg att valpen kom med huvudet först, men utan framben. Dessa gick inte att lirka fram, så jag bestämde mig för att hon fick en stund till på sig och om det fortfarande inte kommit ut en valp så skulle jag kontakta veterinär.

Det kom ingen valp och jag började ringa runt till de olika djursjukhusen för att få en plats att komma in, flera i vårt närområde kunde ta emot oss för undersökning, men om det skulle behövas kejsarsnitt så hade de stopp på operation. Närmaste veterinär som kunde ta emot var Linköping, två timmar bort enkel resa.

Det fanns ju inte mycket till val, så jag och Bettys matte Anna satte oss i bilen mot Linköping och skyndade så gott det gick. När vi hade kommit en halvtimme på vår färd, såg jag att Betty tack och lov hade fått ut huvud på valpen, och då fanns det inget att förlora på att få ut den både för hennes och valpens skull.
Jag var ganska säker på att valpen var död, eftersom fostersäcken sprack redan två timmar innan detta, så det var bara att greppa huvudet och få ut den.
Väl ute så fick jag suga och blåsa, gnugga och gnugga innan jag hörde det första pipet och vilken otrolig lättnad det var, obeskrivligt!

Väl inne hos veterinären undersöktes Betty med röntgen, konstaterades att det var en valp kvar som fortfarande hade långt upp att vandra innan passage ut. Så vi avvaktade, men det kom ingen valp, så det beslöts till slut att det blev kejsarsnitt. Det hade börjat komma grön flytning och det är ett tecken på att valpen är stressad och/eller att moderkakan släppt, då börjar det bli bråttom.

Ut från operation, kommer sedan en sköterska med en pigg och sprattlig liten valp, som skrek ordentligt efter mamma innan Betty hade vaknat till och kom in hon också.

Hemfärden ifrån Linköping påbörjades strax innan 02, så det blev en natt på vägarna helt enkelt och en välförtjänt sovmorgon i lördags.

Valparna mår trots sin halvstruliga start jättebra, och Betty likaså.
Nu väntar en tid full av utveckling, beslut om vem som ska få valp och annat som hör hundlivet till.

Till er som anmält intresse för valp, så kommer jag att höra av mig allt eftersom :)






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar