Onsdagen den 16 oktober var jag och patellaundersökte Elsie, ett steg i hälsoundersökningen nu efter att hon passerat ett års ålder.
Allt såg fint ut och hennes knän satt stabilt där dom skulle, vilket glädjer matte :D
Men hualigen sen, vilken pärs!
Förra helgen, lördag 19 oktober, när jag var iväg på utbildning för utställningsansvariga i ras- och specialklubbar, så ringde Erik på kvällen och berättade att han var påväg in till Växjö djursjukhus med Elsie för att hon hade fått i sig nervgift från en musfälla, och hade börjat vingla.
Hon hade under eftermiddagen hittat en box med rått- eller musgift och ätit en eller flera möss, högst troligen hade hon även ätit gift direkt ur boxen. Det var inget som Erik märkte direkt, men när han såg att något var fel så förstod han direkt att det måste vara det.
Under resan in så hann hon även bli medvetslös, hon låg i Melkers bilbarnstol, och Erik fick ropa och stöta på henne för att inte förlora henne i bilen påväg in.
Väl inne på akutmottagningen fick de direkt hjälp och hon fick sina första kramper när de kom innanför dörrarna och skulle ta ett blodprov.
Hon blev inlagd och nersövd, fick dropp med kramplösande och de satte även in K-vitamin (för att låta blodets koagulationsförmåga bibehållas) eftersom vi hade både rått- och musgift utlagt.
Jag åkte hem ifrån Jönköping, skulle egentligen ha varit kvar för att fortsätta utbildningen på söndagen, men mitt fokus försvann med Eriks samtal om Elsie och att sova borta fanns inte på kartan.
På söndag morgon ringde veterinären och uppdaterade ang Elsies status. Hon var fortfarande liggande, men kramperna hade dämpats under natten för att på morgonen helt försvinna och hennes blick var klar och vaken.
I samråd med oss, beslöts det för att försöka fasa ut det kramplösande droppet för att se om kramperna återkom. Och dom höll sig borta tack och lov!
Fick information om att hon hade spytt vid några tillfällen under tiden hon var medvetslös, och hade därefter hostat lite. Eftersom hon hade sväljreflex vid kontroll, så var de rädda för att hon fått magsaft i lungorna och på så vis löpte hon även risk för lunginflammation.
På måndag vid lunchtid fick hon komma hem, en lättnad som heter duga kan man säga lugnt sagt!
Nu återstod uppföljande blodprover och övervakning av symptom på nervskador, kvarstående kramper och andning, och allmäntillstånd förstås.
Hon var snabbt sig själv, trött första dagarna förstås, men åt, drack och kissade och bajsade normalt så det var en stor lättnad!
Hon blev tyvärr dålig av metacamen, kräktes återkommande på tom mage, och det avhjälptes med skonkost och tre mål mat om dagen för att hålla magen i arbete för att undvika en tom och orolig mage. Det funkade tack och lov, men det var förstås skönt när hon fått sin sista tablett och vi slapp den.
Hon har idag varit på återbesök för att följa upp hennes blodprover, och det såg fint ut.
Ännu en uppföljning skall göras när hon slutat äta K-vitaminen om tre veckor ungefär, och då får vi slutligt besked på om blodets kuagulationsförmåga är helt återställd!
Jag blir illamående bara av tanken på allt som hänt, det var verkligen fruktansvärt, och något jag aldrig mer hoppas få vara med om.
Ta hand om er och era fyrbenta, och ta vara på den tid ni får tillsammans <3
Det går inte att missa lättnaden ens i text! |
Hemfärd! |
Extra mycket gos och närhet blev det dagarna efter hemgång. |
Lilla lilla Elsie, som hon skrämde livet av oss! |
Känslan av att äntligen få komma hem, lite trött men såååå glad.
Pigg, glad och helt sig själv igen nu några dagar efter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar