Saknade

Fjellalunda's Finurliga Freckja, S67336/2006

Född: 2006-10-31
Död: 2011-11-18
HD - C/B
Utställning: Very good

Fanny, min första hund, hämtade vi hem 27 december 2006. Det var så spännande och hon var så otroligt liten och gullig, hon stal våra hjärtan med en gång.

Hon var den hunden som följde med mig på allt, jag pratade med henne när jag mådde dåligt och jag mådde bra av att komma ut med henne när det var som jobbigast emellanåt. Hon var mer än bara en hund för mig, vilket man inte förstår förrän allt är borta och förlorat.

Hon älskade dom personer hon kände, var reserverad mot främmlingar, men utan att för den sakens skulle vara aggressiv på något vis. Hon var väldigt mjuk och följsam, hon var den som fick mig att förstå att detta var rasen för mig. Hon fullkomligt älskade agility, trick- och klickerträning. Hon gillade att lära sig helt enkelt och var otroligt lättmotiverad att träna. Hon hade en enormt bra kontakt med mig och jag litade på henne till 110%. Visst hade hon sina ungdomsdagar som hon var olydig och låtsades att "tappa öronen", men hon var aldrig mycket för att rymma eller jaga. Vilket var skönt, men när jag skaffade Bella (som är betydligt mer jaktintresserad) fick man ju lite att kämpa med som man inte tidigare varit van vid. Men man måste ju utvecklas som hundägare också!

När jag hade haft Bella i tre månader så fick Fanny åka iväg till en bekant en vecka, och där blev hon tyvärr överkörd och dog. Vi fick ett samtal om vad som hänt, vi var ju flera timmar bort, och vi fick då reda på att hon hade dött. Jag har nog aldrig blivit så ledsen i hela mitt liv, inte ens när mamma gick bort eftersom jag kände mig mer förberedd på det. Detta kom så plötsligt och livet vände på en femöring, allt ändrades på bara ett telefonsamtal.

Efter detta har jag svårt att lämna bort mina hundar, svårt att lita på folk vad gäller mina hundar. Först nu, två år senare, vågar jag lämna hundarna någon enstaka gång per år till mina svärföräldrar. Några andra litar jag inte på än, det kommer få ta den tid det behöver. Inte ens min egen familj får passa dom! Men jag trivs med att vara hemma, om man ska någonstans så kan man alltid ta med sig hundarna :)

Jag saknar henne varje dag, tänker på henne varje gång jag tittar på Bella och ser vilken fin hund Bella blev när hon hade världens bästa storasyster att växa upp med, även om det blev alldeles för kort tid som de fick tillsammans!

Hon dog alldeles för tidigt, bara 5 år gammal. Jag hoppas att hon har det bra däruppe i det blå med mamma och att dom kastar pinnar och ligger i solen dagarna i ända!

Fanny, 10 veckor

Fanny, hösten 2010

Ackers Trollan

En stor, vacker och trevlig jämthundstjej som bara fick bli 11 år gammal.

Trollan, sommaren 2012

Trollan var sambons och hans familjs hund, men hon flyttade med oss när vi flyttade därifrån till eget sommaren 2012. Så jag fick några år tillsammans med denna ödmjuka tjej!

Vid nyår 2012/2013 blev hon febrig och orkeslös, in till veterinären där det konstaterades att ena Trollans lunga hade kollapsat och att hon hade små utväxter (antagligen tumörer) mellan några utav ryggkotorna. Då beslutade vi oss för att ta bort henne, hon hade kunnat läggas in under en längre tid. Troligtvis hade hon aldrig klarat sig ändå på grund av hennes hjärtfel och om hon klarat sig mot alla odds, hade hon antagligen inte kunnat jaga som vanligt ändå.

Finns ingen hund jag har träffat som är så försynt och storsint som denna flicka, hon hade en arbetsvilja att jaga och samtidigt en mjukhet mot oss människor som gjorde att man smälte! Vi saknar henne såklart något oerhört och det gör sig såklart allra mest påmint när jakt kommer på tal. Vi hoppas hon har älgar, vildsvin och grävlingar så det räcker och blir över att skälla på uppe i det blå!